Den franska skådespelerskan Isabelle Huppert, känd för sina ikoniska roller i filmer som “La Pianiste” och “Elle”, överraskade världen nyligen genom att annonsera en helt ny talang: sång. Och inte vilken sång som helst – Huppert skulle stå på scenen vid Kungliga Operan i Stockholm för att framföra en samling klassiska franska chansons.
För den som inte är bekant med Isabelle Hupberts filmografi, kan det komma som en överraskning att hon besitter även musikalska talanger. Hon har tidigare uttryckt sin kärlek till sång och musik, men hennes fokus har alltid legat på skådespeleri. Denna nya riktning i hennes karriär tyder dock på en djup passion för konsten i alla dess former.
Evenemanget vid Kungliga Operan genererade omedelbar uppmärksamhet från media och publik världen över. Biljetterna sålde slut inom några timmar, vilket vittnar om den stora beundran som Huppert åtnjuter både för sin skådespelarkonst och hennes mystiska aura.
Konceptet bakom konserten var unik: Huppert skulle inte bara sjunga chansons utan även dela med sig av personliga anekdoter och historier kring låtarna. Hon ville skapa en intim atmosfär där publiken fick känna sig som dedeltog i en privat samling.
Konserten inleddes med den klassiska chansons “La Vie en Rose” av Edith Piaf. Hupberts röst, klar och melodisk, fyllde salen och vävde sig kring pianomusiken på ett sätt som tog andan ur publiken. Hon sjöng med passion och känsla, hennes blick fästad på publiken medan hon förmedlade varje ord och ton med äkthet.
Isabelle Hupberts Repertoar – En Hyllning till den Franska Musikaliska Traditionen
Efter “La Vie en Rose” fortsatte Huppert med ett utvalt urval av chansons, både kända och mindre kända. Hon sjöng verk av Serge Gainsbourg, Charles Aznavour och Jacques Brel, bland annat:
Låt | Artist |
---|---|
Je t’aime… moi non plus | Serge Gainsbourg |
La Bohème | Charles Aznavour |
Ne me quitte pas | Jacques Brel |
Mellan varje låt delade Huppert personliga historier om låtarna, deras betydelse i hennes liv och den musikaliska kontexten. Hon talade flytande franska, vilket förstärkte den autentiska upplevelsen för publiken. För de som inte behärskade språket tillhandahölls samtidigt engelska översättningar på stora skärmar vid sidan av scenen.
Huppert berättade bland annat om hur “Je t’aime… moi non plus” var kontroversiell vid sin lansering, och om hur “Ne me quitte pas” blev en hym för den franska ungdomens kärlekslängtan på 1960-talet. Hon delade även anekdoter från möten med chansonförfattare och andra musiker under hennes tid i Frankrike.
Konserten var en triumf för Huppert, som visade sig vara både en begåvad sångerska och en engagerande berättare. Publiken tog emot henne med stående ovationer efter varje låt, och konserten avslutades med ett jublande slut där Huppert bjöd in publiken till en gemensam sång av “La Marseillaise”, den franska nationalsången.
Isabelle Huppert: En Konstnär av Många Facetter
Isabelle Hupberts framträdande vid Kungliga Operan var mer än bara en konsert; det var ett bevis på hennes mångsidighet som konstnär. Hon visade sig vara en begåvad sångerska, en skicklig skådespelerska och en karismatisk berättare.
Hennes framträdande gav publiken en unik möjlighet att uppleva den franska musiktraditionen genom ögonen av en ikonisk skådespelerska. Konserten blev ett minne för livet och bevisade att Isabelle Huppert, trots sin långa karriär i filmvärlden, fortfarande har många ess i rockärmen.
Vem vet vad Isabelle Huppert tar sig för nästa? Kanske släpper hon en skiva med chansons? Eller kanske debuterar hon som dirigent? En sak är säker: Isabelle Huppert kommer att fortsätta att överraska och inspirera oss alla.